Första gången jag på riktigt kom i kontakt med hummus, denna urgamla rätt från Mellanöstern, var i Israel 1998. Min vän och jag som var där tillsammans blev flera gånger bjudna på denna fenomenala men enkla delikatess. Som huvudrätt serverades hummusen på ett stort fat med olivolja och paprikapulver på toppen och med oliver och olika grönsaker som tillbehör. Stora bitar av pitabröd till var en nödvändighet, då brödet användes i stället för bestick. Hummus, trevligt sällskap, solnedgång och utsikt från Olivberget kan klart rekommenderas!
Sedan dess har vi gjort och ätit hummus väldigt många gånger, hemma eller på utflykt. Ett par timmar innan tredje barnet föddes stod jag och gjorde hummus och efter en timmes rejält träningspass på förlossningen tittade vår numera fyraåriga son ut. Så det är bra träningsmat! (På hans barnvälsignelse serverade vi sedan bl a hummus till ca 70 personer… så funkar finfint även till stordrift.)
Häromdagen hade grannens dotter skadat sig i foten och fick åka till akuten. När hon kom hem efter att ha blivit ihopsydd med fem stygn önskade hon sig hummus… Så det blev en skål till henne och en stooor till oss och så var maten fixad för den kvällen. De två yngsta barnen (4 och 6 år) är fullständigt nöjda med att äta sig mätta på enbart hummus och lite tillbehör om de får – och varför protestera – för nyttigare mat får man leta efter!
Här kommer de viktigaste ingredienserna för att det ska kallas hummus men proportionerna kan varieras efter eget tycke och smak.
- 1,5 l kokta kikärtor (Lägg torra kikärtor i blöt kvällen före och koka enligt anvisning på förpackningen eller använd färdigkokta kikärtor på burk.)
Ca 4 msk Tahina (Sesampasta) (Mer eller mindre efter smak)
Saften av en halv pressad citron (Mer eller mindre efter smak)
Ca 4 pressade vitlöksklyftor
Olivolja
Salt, spiskummin och mald koriander
Mixa alltsammans till en slät puré, späd med olja till önskvärd konsistens och smaka av. Gör inte hummusen för hård, för den tjocknar något efter en stund.
Lycka till! Maria